'Jag sprang mitt eget maraton under lockdown'

Den upptagna mamman Kate Wood bestämde sig för att springa ett maraton under lockdown för att ha ett positivt fokus och något att göra eftersom hon, som hon själv erkänner, helt enkelt inte gillar att baka. Hon berättar om vad som inspirerade henne och hur det kändes att springa utan folksamlingar att heja på henne...

35-åriga Kate är en affärsanalytiker från Abingdon som tappade nästan 13 stenar för två år sedan och fruktade att gå upp i vikt igen under lockdown. Så istället för att trösta med att äta eller gå med i baktrenden, bestämmer hon sig för att springa ett virtuellt maraton och organiserar sin egen rutt för att täcka distansen på 26,2 mil...

Hur mycket sprang du innan lockdown?
Jag sprang en hel del och hade planerat att springa Race To The Stones, en 100 km ultra.

Hur kände du när lockdownen började?
Jag hade ingen aning om hur jag skulle orka. Jag var tvungen att arbeta hemifrån heltid med mitt barn inte längre i skolan. Jag hade så lite tid och ingen barnomsorg. Det gjorde mig riktigt orolig över att inte kunna gå ut och göra aktiviteter. Jag har ångest över att gå upp i vikt, så jag använder träning för att hantera stress istället för att trösta mig.

Vad inspirerade dig att springa ett maraton?
Jag hade precis påbörjat en 100 km löpningsplan. Min man och jag kom överens om att jag kunde fortsätta eftersom körningarna fortfarande var relativt korta. Sen när distansen blev för mycket att klara av den tiden vi fick träna ute kände jag mig riktigt vilsen. Min vän föreslog att vi skulle byta till en maratonplan och springa Hampshire Hoppit, ett lokalt maratonlopp. Vi började träna och sedan kort efter blev evenemanget inställt. Min vän föreslog att vi skulle fortsätta med träningen och springa en egen maratonsträcka.

Hur har du tränat för det de senaste tre månaderna?
Jag följde en onlineplan med tre körningar i veckan. Jag gick upp klockan 5 för att gå ut och springa. Det var det enda sättet jag kunde passa in i träningen. Strukturen och friheten att vara utanför fick mig att jobba hårdare eftersom jag verkligen kände mig så lycklig att få komma ut. Jag springer för min mentala hälsa. Tiden för träning blev väldigt speciell och den enda gången jag var ensam under full lockdown.

Vad var din maratonväg?
Det var en kuperad vandringsled runt Oxfordshire. Under rutten var det några kor på en åker jag skulle gå igenom, så jag var tvungen att ändra kursen vilket var stressigt.

Hur motiverade du dig själv att fortsätta?
Det var så svårt att inte ha folk som hejade på mig. Jag springer alltid med min bästa vän över långa distanser och vi sprang i varsitt tempo, så jag saknade henne verkligen. Min man och son kom för att se mig åtskilda, vilket gav mig ett enormt uppsving. Jag spelade musik.

Hur mådde du under ditt maraton när det gäller energi och mentalt fokus?
Jag hade så mycket energi och fokus under de första 40 km av löpningen. När jag väl nått 40 km började jag tappa energi. Den sista delen kändes riktigt jobbig och jag ville desperat stanna och gå. Jag fortsatte bara för att jag inte ville svika mig själv. Jag klarade maratondistansen på tre timmar 43 minuter och 12 sekunder. Jag var chuffed!

Har du några andra träningsmål?
Jag vill bli snabbare och starkare. Jag vill också springa 100 km ultra. Jag skulle helst vilja springa hela grejen utan att gå.